Countryside hillbilly highlife

Hejsan kara vanner, familj, f.d jobb och skolkamrater, segelflygpolare, bekanta- har kommer en liten summering av vad jag har haft for mig senaste manaden..

Efter ett par dagar i Queenstown bar det av till Christchurch dar jag kopte en bil, flyttade in i en lagenhet med tva studenter och borjade leta jobb. Efter ett par dagar var det dags agna mig att huvudskalet till varfor jag kom till det har underliga landet mitt ute i ingenstans, namligen segelflygningen. Jag tog bilen och korde ut 5 mil utanfor Christchurch till en liten hala dar narmaste flygklubb var. Val dar fann jag en lapp pa hangaret dar det stod ' Vi ar i Omarama och flyger, kommer tillbaka om en manad'. Sa jag sa adjo till mina rumskamrater, slangde in ryggsacken i bilen och satte kursen mot denna lilla gemytliga by som ligger ungefar mitt bland alperna pa sodra on. Halvags dar stannade jag vid lake tekapu for att njuta av utsikten av Mt Cook, Nzs hogsta berg.

Efter det la jag kameran pa biltaket och korde ivag. Val uppe i ca 80 km/h borjade jag fundera pa om jag skulle ta en till bild pa berget medans jag korde. Nar jag bestamt mig for att gora det insag jag att det skulle nog vara ganska svart, eftersom mitt favorit objektiv i det ogonblicket rullade av biltaket och forsvann bakom en kurva. Nar jag tvarnitade flog kameran fram over huven och ned pa vagen framfor mig. Kameran klarade sig med nagra blamarken, men objektivet var det bara kaffeved av. Jag ska forsoka att inte lagga kameran pa taket en tredje gang i framtiden.

Val dar klev jag in pa forsta restaurang och erbjod mina tjanster som servitor/diskare. Jag blev antagen och borjade min karriar pa www.thewrinklyrams.co.nz. Med jobbet kom ocksa ett rum i personalhuset, som ligger i Omaramas (325 invanare) pulserande stadskarna.

Har ar varan tradgard dar alla mojliga olika slags vaxter odlas. Bakom ar Mt. Horrible, ett berg som har lyckats hamnat i ett antal segelflygare flygvag.

Efter att ha gatt med i den lokala flygklubben var det antligen dags att prova pa den omtalade flygningen i nya zealands alper.

Efter en dag pa jobbet drog jag till klubben runt kl 18 00. En halvtimma senare hade jag och en kanadensare dragit ut klubbens dubbelsitsare av market Duo Discus (for ni nordar som undrar;) och laddat den med syrgastuber och andra nodvandigheter. Vi borjade vid vastra sidan av Mt. Horrbile (se tradbgardsbilden) dar vi nyttjade den s.k ridge liften, effekten av nar vinden blaser mot tex ett berg och darmed lyfs upp. Nar vi stigit fran ca 10 meter over berget till 300 meter borjade vi leta efter vag. Vag ar ungefar det som sker nar vinden passerar over berget i olika lager. Nar vi val fatt kontakt med vagen lag vi lag helt ororliga i forhallande till marken, i fullkomligt stilla luft och steg med ungefar i 5/meter per sekund. En coca cola knacktes, syrgaset kopplades pa och en genomskinlig tub stacks upp i nasan som ger ifran sig syre i sma pulser i forhallande till andningen- helt klart en marklig kansla. Dar steg vi, utan nagon storre anstrangning, fran ca 2500 meter till ca 6000 meter. Jag tryckutjamnade for fullt, och aven gaserna i magen slapp ut, mer eller mindre ofrivilligt, vilket sankte trivselnivan en aning :)Men jag var en happy camper anda!

Nedanfor ar samma sjo som syns pa fotot langst upp.. Vattnet ar skapligt farskt, rakt ned fran alptopparna.

Runt halvtio gick solen ned och det gjorde jag med, med full broms och branta svangar tillbaka till Omarama, nya zealands inofficiella partyhuvudstad.

Fragan ar hur mycket flygning det blir av, priserna ar ungefar sadana att jag maste jobba en dag for att ha rad med bogsering upp, och sen en dag for varje timma i flygplanet. Nu ar jag och Corey the chef fran restaurangen, i Wanaka- hans hemstad dar vi ska jaga kanin (som ar ungefar en lika stor plaga for nzs ekosystem som pungrattan ar), och gora staden allmant osaker.

Ta val hand om er dar uppe i det markliga landet i norr, vi ses snart!